Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
slagit upp — det var hela den romanen. Byråchefen
var just icke anlagd för romaner, men däremot var
han skapad för äktenskapets och det husliga lifvets
lycka.
Äfven Arla hade denna sommar gått omkring
nere vid sjöstranden eller uppe i skogen med ett
hjärtesår. Men det var ett stort, smärtande sår, ty hon
ansåg sig för alltid — hon var ej ännu 18 år —
besviken på all lifvets lycka. Kärleken, som hon trott
vara det högsta och skönaste i lifvet, hade visat sig
för henne som en snara och ett själfbedrägeri — en
frestelse af vår syndiga natur, som vi måste bekämpa,
kostade det än hela vår lefnads lycka. Hennes dröm
hade varit kortare än byråchefens, ty den hade varat
en enda afton — efter några få timmar hade hon
våldsamt uppväckts ur sitt rus och fått veta, att hon
älskade en ovärdig — och nu trodde hon sig aldrig
kunna älska mer — hennes hjärta var dödt och
begrafvet.
Byråchefen hade hittills haft en oklar
föreställning om, att Arla ännu gick i skolan. Han hade
sett henne växa upp och hade aldrig tänkt på henne
som en giftasvuxen flicka. Men då han nu såg henne
gå drömmande omkring med den lilla munnen fast
sluten och ett svärmiskt uttryck i de stora, mörka
ögonen — ett genomgående slägtdrag i familjen —
då var det som om han för första gången fått syn
på henne, och innan sommaren var slut var han så
förälskad, som om ingen Minnie Hornfeldt funnits till.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
