Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hill, och han kunde ej alltid undvika att vara med,
såsom han hälst skulle velat.
————————
Arla satt i sitt hörn på verandan, barnen lekte
stillsamt nedanför. Hofrättsrådet hade, mot
vanligheten, rest in till staden. Kandidaten kom gående med
en lång käpp i ena handen och i den andra en liten
väska, innehållande en hängmatta och en bok. Han
ämnade begifva sig uppåt berget, där han sådana
varma, soliga eftermiddagar som denna brukade hafva
sin favoritplats under en gammal eks löfrika grenar.
Han stannade då han såg att Arla satt ensam på
verandan, ändrade kurs och kom rakt fram till henne.
Det var så sällan de hade tillfälle till något längre
samtal, och han brukade ibland med afsigt begå små
förseelser för att få anledning att bigta sig för henne.
»Nå!» sade han nu och stannade nedanför
verandan samt såg upp på henne, i det han tog hatten
i hand och strök fingrarna genom håret.
Han hade antagit en sådan ödmjuk skolpojksmin,
att Arla ej kunde låta bli att draga litet på munnen.
»Ja», sade hon, försökande att se allvarsam ut,
»jag har börjat öfverge alt hopp om er — jag har
just tänkt att det inte längre tjänar något till att
söka uppfostra er.»
»Hvilka dåliga principer», utbrast han. »Nästa
gång gossarne äro olydiga mot mig, skall jag säga
till dem: ’fortfar ni bara — jag ämnar inte vidare
söka förbättra er’.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
