Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stämman, som hon förgäfves sökte blifva herre öfver.
Hon räckte honom sin hand, men höll ögonen
nedslagna.
Han grep hennes hand med en viss häftighet och
behöll den mellan sina båda. Förundrad öfver hans
tystnad såg hon upp och ville draga den tillbaka,
men han släppte den ej. Han försökte flera gånger
att säga något, men fick dock icke fram ett ord —
han blott pressade handen alt hårdare och sökte se
henne in i ögonen. Han hade en aning om, att han
ej var henne likgiltig, men han trodde henne dock
vara en kvinna af det slag, som förr skulle kämpa
till döden än svika hvad hon ansåg som sin pligt.
Hennes starkt utpräglade kvinliga värdighet
imponerade på honom och höll honom på afstånd — han
beundrade hennes väsendes kyskhet och han kände
att han skulle älskat henne mindre i samma stund
som hon gifvit vika för honom.
Hon kände hans läppar på sin hand ett par
gånger — dunkelt som genom en dimma såg hon honom
bocka sig vid dörren — så var han borta.
Men blott några veckor därefter återsågo de
hvarandra. Arla hade i afskedsstunden fatt ett
be-stämdt intryck af, att de snart skulle träffas igen.
Det var därför ingen öfverraskning för henne, då hon
en dag såg honom landstiga vid den lilla, föga
besökta badort, där hon slagit sig ned. Hon hade
väntat honom nästan från första dagen hon kom dit.
De voro nu ständigt tillsammans. Den enkla,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
