Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
landtliga orten inbjöd särskildt till ett förtroligt och
okonstladt umgänge. Badgästerna voro i allmänhet
af en tarfligare samhällsklass, mest från närliggande
trakt, och Arla hade inga bekanta ibland dem. Hon
hade valt denna af det nyckfulla modet öfvergifna
ort för att undgå det tröttande och i hennes
nuvarande sinnesstämning plågsamma sällskapslifvet. Hon
hade förhyrt sig en båt för hela sommaren och hade
seglat ensam med sina barn flera timmar dagligen
inpan Berndtson kom. Det var helt naturligt att hon
nu inbjöd honom att göra dem sällskap. Det fans
ej många båtar att hyra på stället, då de flesta under
sommaren voro upptagna vid den segrande badorten
några mil därifrån, och Arias båt var den bästa som
kunnat uppspanas. De hade till båtkarl en präktig,
gammal hvithårig gubbe med patriarkaliskt utseende,
som varit vid Spetsbergen och som underhöll dem
med de otroligaste skepparhistorier. De läto gubben
och barnen prata och talade ej mycket med
hvarandra. De kunde sitta timtal tysta vid hvarandras sida
på toften och se på vågorna, som på sitt liffulla och
skiftande språk syntes dem gifva ord åt deras tysta
tankar. Än var det vindstilla, så att seglen hängde
slaka och barnen kastade kopparslantar i sjön och
ropade: »blås, Kajsa!» Vattnet låg så lugnt och
orörligt och återspeglade molnen på himlen, båten
och dem själfva. Alt var så tyst — så
genomskinligt och klart — det var den ännu blyga, outtalade
kärlekens drömlika lycka. Än åter lekte och hop-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
