Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Här följde några yttranden om hans längtan att
återse henne, om hur tomt det varit att lefva skild
från henne så länge för första gången sedan deras
äktenskap — vänliga ord, som i hennes nuvarande
sinnesstämning blott gjorde ett pinsamt och
motbjudande intryck på henne.
Hon fick brefvet strax innan Berndtson skulle
komma för att hämta henne och barnen till deras
sedvanliga aftonpromenad. Hon beslöt att öppet
meddela honom alt, och då de kommit ett stycke utåt
vägen, där ingen människa syntes till och barnen
sprungo litet i förväg och plockade bär, bad hon
honom plötsligt i en kort och konstlad ton, att han
skulle resa.
»Det är nu sista gången vi gå tillsammans så
här», sade hon. »Jag borde inte ens ha gått med er
i afton — men vi skulle inte kunnat talas vid så
ostördt där hemma, där vi äro omgifna af folk, som
lyssnar på oss rundt omkring.»
»Hvad är meningen?» frågade han i uppbrusande
ton.
Hon meddelade honom i korthet innehållet af
sin mans bref.
»Och det är således er afsigt att nu stöta mig
tillbaka — och att följa honom!» utbrast han.
»Hvad vill ni då att jag skall göra?»
»Jag begär ingenting annat, än att ni skall vara
ärlig mot er själf och mot mig», sade han och lade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
