Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
barnjungfrun, om ej modern åtminstone varit inne
och kysst henne, medan hon sof.
Då hofrättsrådet efter någon tid fatt
underrättelse om, att hans hustrus andra giftermål var
full-bordadt, reste han ned för att hämta sina barn. Det
blef hans svåra pligt att meddela dem, att deras mor
hade öfvergifvit dem för alltid.
Emil nöjde sig med den enkla förklaringen, att
hon rest med farbror Berndtson och skulle stanna
utomlands med honom. Hans intryck voro i
allmänhet mer flyktiga, och han gjorde sig ingen rätt
föreställning om, hvad det ville säga, att modern aldrig
skulle återkomma. Han tänkte sig blott, att hon
fortfarande var borta på en resa, och ehuru han
stundom längtade varmt efter henne, hade han dock redan
till en viss grad vant sig vid att sakna henne.
Men Elisabeth, som snart var tretton år gammal
och hvars känslor och tankar voro många år före
hennes ålder, kunde ej nöja sig med denna för henne
obegripliga förklaring. Hvarför hade hennes mamma
rest bort med Berndtson? Hvarför skulle hon stanna
hos honom och öfverge sina barn och sin man?
Detta var hennes ständiga fråga både till fadern
och mormodern. Och var det inte mycket, mycket
illa af hennes mamma att göra så?
Hon lyckades dock aldrig att få något svar på
dessa frågor. Hur var det möjligt att inviga ett
barn i att det finnes lidelser, som äro starka nog att
döfva både pligtens och blodsbandets röst? Och en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
