Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sådan var ställningen i hemmet, då Arla, efter
tre års frånvaro, återkom till Stockholm. Det hade
länge varit hennes hemliga önskan att återvända,
men hon hade aldrig velat tala med sin man därom;
stor var därför hennes glädje då han en dag erkände
för henne hvad han länge burit på i hemlighet, att
också han ville hem, måste hem; han kände att hans
rätta plats var i hans eget land, där han ansåg si g
kallad att verka som skriftställare och talare, sedan
han nu hade tillräckligt grundliga studier och
lifs-erfarenhet. Han kunde ej längre nöja sig med att
betrakta rörelserna därhemma på afstånd — han ville
lefva med i lifvet där och göra sin insats i dagens
frågor.
Arla hade skrifvit och underrättat sina barn om
dagen för sin ankomst, och hon spejade nu med
klappande hjärta efter dem på perrongen, då tåget
om morgonen gled in på stationen. En mängd med
folk — stadsbud, jungfrur, hotellbetjäning — mödrar,
männer, bröder, anförvandter — glada utrop,
hjärtliga välkomsthälsningar och omfamningar!
Ingen — var det möjligt — ingen för henne! Där
stå,3 skolgossar i en klunga med böcker under
armarna — nej — jo — nej — jo, jo, det är han, Emil!
Emil, som var en liten mjuk, rund, flickaktigt vek,
rosenkindad gosse med långt, lockigt hår och
ned-fäld, broderad krage för 3 år sedan! Var detta Emil,
denne gänglige, bleke skolpojke med långa dinglande
armar och litet slängande, tillgjordt kavata åtbörder!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
