Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jo — det var Emil, Emil i slyngelåldern och med
skolpojksfasoner! Tre år — det är icke litet i en
gosses utveckling!
Han kom emot modern med tafatta rörelser och
till hälften seende bort från henne på kamraterna,
som iakttogo honom. Men då hon med ett rop slöt
honom intill sig, kastade han med en blandning af
förlägenhet och ömhet armarna om hennes hals och
klängde sig intill henne så tätt — så tätt. Hon kunde
ej se hans ansigte, men då hennes tårar föllo på hans
kind, fick rörelsen makt med honom och han började
snyfta. Så gräto de båda tillsammans en lång stund,
obekymrade om alla de likgiltiga människor, . som
betraktade dem. Berndtson kände sig glömd i detta
ögonblick; han började syssla med sakerna och vände
ryggen till mor och son. —
Slutligen släppte hon gossen ur sin famn och
höll honom på litet afstånd för att se på honom.
De logo mot hvarandra genom tårarna, han ännu
förlägen, hon strålande af lycka. Då hon nu ett
ögonblick såg sig om efter sin man, passade en af Emils
kamrater på och gaf honom en liten puff. »Hvad
var det där för en, du? Du sade att det var en
bekant till din mormor, du skulle möta — men det var
fasligt så väl det var mellan er!»
Och Arla hörde tydligt sin gosse stammande
framhviska: »Det är — min — min moster, kära du».
Så gjorde han en slängning på kroppen, som skulle
föreställa ett manligt förakt för fruntimmernas känslo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
