Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och han var ju mer än tjugu år äldre än hon — och
hon var snart trettifyra. Berndtson var-yngre än hon
själf — och det grep henne nu så underligt och
ovän-tadt, att det var med denne gamle gubbe på grafvens
rand, som hon varit gift för blott tre år sedan.
Han hade rest sig på armbågen och räckte sin
utmärglade, genomskinligt hvita hand emot henne.
Hon böjde sig ned och kysste denna hand. Det
tycktes uppröra honom — han förde hennes händer
flera gånger till sina läppar. Hon satte sig ned på
en låg stol bredvid honom. Ingen af dem yttrade ett
ord — hennes hand låg kvar i hans, som åter sjunkit
ned på täcket, hans ögon voro oafvändt fästa på henne.
Så suto de länge därinne i halfmörkret —
slutligen drog han i en klocksträng, som hängde ned
bredvid honom.
»Bed Emil och fröken Elisabeth komma in>\ sade
han till jungfrun,
Arla reste sig och lade skyndsamt af sig hatten
— handskarna hade hon redan dragit af — hon ville
ej se ut som en främmande här, då hon hälsade på
sina barn.
Dörren öppnades — det var Emil som kom —
— ensam. Han sprang emot modern och kastade
sig i hennes armar med samma blandning af
förlägenhet och ömhet som förra gången vid stationen.
Arla märkte att han såg förgråten ut och frågade
honom hviskande hvad som fattades honom. Han
ville icke svara utan slet sig lös från henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
