Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Hvar är Elisabeth?» frågade hofrättsrådet.
»Hon — ville inte —», stammade gossen förlägen.
»Hörde hon inte, att hennes far skickat efter
henne», sade denne — hvad Arla väl kom ihog denna
torra, litet docerande ton — »gå, min gosse, och säg
henne att hennes far väntar att hon skall vara en
lydig dotter, som hon brukar.» Gossen ville gå, men
Arla häjdade honom. »Inte i afton. — Vi böra inte
uppröra dig, min vän», sade hon lågt. Ett möte, som
var framtvingadt mot dotterns vilja — nej, det skulle
hon icke kunna bära.
Hofrättsrådet skickade ut Emil och bad Arla
med en vink att sätta sig ned hos honom igen.
»Jag har längtat efter att få tala med dig om
barnen», sade han. »Emil är tyvärr mycket litet
be-gåfvad och har en ytterst svag karaktär. I dag har
han kommit hem från skolan med dåliga betyg, som
vanligt. Det hjälper inte att banna honom — han
gråter bara och lofvar bättring, men fortfar på samma
sätt — det fins inte det minsta stål i hans karaktär.
Jag har många gånger tänkt, att jag kanske inte
förstått att handleda honörn på det rätta sättet. —
Elisabeth åter är af en helt annan natur. Hon är
vek och varmhjärtad och ändå så förunderligt fast
och orubblig. Tro inte, att jag någonsin sökt
af-lägsna henne från dig — tvärtom — men hon har
sitt eget hufvud. Jag har så innerligt önskat att åter
få sammanföra dig med henne, innan jag dör —
men jag hoppas åtminstone, att då jag är borta, skall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
