Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Följande morgon, sedan Arla fått veta att
hennes dotter sofvit hela natten och ännu sof, gick hon
sin väg för att ej vara där, då Elisabeth skulle komma
och hälsa god morgon på fadern. Hon lofvade att
komma igen senare på dagen.
Då hon kom hem fann hon Berndtson i en
upprörd sinnesstämning. Han hade väntat henne ännu
till långt in på natten — han hade ej kunnat
föreställa sig, att hon skulle stanna där — där — så
länge. Eller var det kanske meningen att hon skulle
flytta tillbaka dit? Var hon hofrättsrådet Örns eller
var hon hans hustru? Eller skulle hon dela sig
mellan båda?
Han framstälde dessa anmärkningar och frågor
med en häftighet och oresonlighet som gjorde hennes
svar kort och afvisande. Hur kunde han så
missförstå och misstyda hennes handlingssätt? Var det
då inte hennes skyldighet att lyssna till en döendes
bön? Och om hon kunde förljufva några af hans
sista dagar, så var det ju i alla fall blott en svag
godtgörelse för de många bittra hon vållat honom.
»Ja — det är just detta, som är det outhärdliga»,
utbrast han, — »att du har pligter och hänsyn och
skyldigheter till så många andra utom din man? Jag
vill inte ha en hustru hvars hjärta är så deladt, som
ditt — en hustru, som alltid täres af en
otillfreds-stäld längtan, till och med i mina armar. Aldrig
har jag fått ega dig helt — alltid har det förflutna
stått emellan oss med sina kraf på dig. Har du sutit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
