Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
försjunken i tankar, så har jag vetat, att det inte var
på mig du tänkte — det var på dinå barn, som inte
voro mina. Såg jag dig gråta i smyg, sä visste jag,
att det inte var jag som kunde torka dina tårar —
i stället för att draga dig till mig och påminna dig
om att min kärlek borde ersätta dig alt, visste jag
att jag då borde aflägsna mig och lemna dig ensam
— ty du ville inte och kunde inte tala med mig om
din sorg, emedan du kände att den var något som
du liksom stal från min lycka. Åh, hvarför kände
jag dig inte innan du ännu tillhört någon annan.
Hvarför fick du inte då blifva min, utan något
förflutet, utan några svikna pligter, som alltid skulle
förfölja dig, utan deladt hjärta — min helt och hållet,
såsom du aldrig varit det, min med hvarje känsla,
hvarje tanke, hvarje längtan, hvarje förhoppning —
hvilken lycka det skulle varit att ha egt dig så! Men
då du inte kunde bli min på detta sätt, borde du
aldrig ha blifvit det. Du borde ha förblifvit den
kvin«a, som jag vördade och tillbad — hvars
pligt-känsla jag kallade fördom, men som dock just
härigenom bildade den nödvändiga motvigten till mig
— du skulle kunnat haft ett oändligt stort inflytande
öfver mig då — nu har du intet inflytande öfver mig,
— nu antar du alla mina villfarelser och misstag,
och följer mig i mina irringar och öfverdrifter — jag
vill inte bli följd på detta sätt — eller också ville
jag blifva det helt, blindt, utan en blick tillbaka —
utan dessa slitningar mellan förr och nu–»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
