Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var ej den älskande dottern, som längtade
efter sin mor, det var nattvardsbarnet, den rena,
helgade Kristi brud, som förlät den brottsliga. Var det
så hon ville omfamnas af sitt barn? Skulle det blifva
sådant, detta möte, som hon så brännande längtat efter?
Få dagar därefter stodo de alla samlade kring
en dödsbädd. Då alt var slut — var det väl i sin
mors armar, som den unga faderlösa grät ut sin sorg?
Nej — det var hos mormodern hon sökte tröst. I
stället för att Arla hade hoppats att denna sorg, som
de sett dagligen nalkas mer och mer, trots alt dock
skulle närma dem till hvarandra, fann hon att den
blott ytterligare aflägsnade hennes dotter från henne.
Elisabeth hade hållit innerligt af sin far, och den
djupa beklämning, som hvilat öfver hans väsende
under de sista åren, hade ytterligare dragit dotterns
hjärta till honom. Det var också något rörande i
det sätt hvarpå han under dessa år sökt mångdubbla
sig själf för att vara för barnen både fader och
moder. Elisabeth kände att det sår, som tillfogats henne,
blödde lika starkt i faderns hjärta — och liksom han
sökte ersätta henne modern, hade hon också sökt
ersätta honom makan och sökt iakttaga alla de små
omsorger, som hon. förut sett modern egna honom.
På detta sätt hade bandet mellan dessa båda
tillknutits långt fastare än någonsin skulle blifvit fallet om
Arla varit kvar hos dem — och förlusten af fadern
var nu för dottern en sorg af det slag, som skyr att
meddela sig till någon, som ej uppriktigt delar den.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
