Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stick-korg, som jag alltid brukade leka med och trassla
till garnet — mins mamma det — och samma gamla,
nötta album, som jag till mammas förtviflan brukade
sitta och knäppa på.»
»Ja, och du har ännu samma oro i fingrarna, kan
jag märka», sade modern och slog honom skämtsamt
på händerna.
»Ja, och i benen», inföll han och sprang upp.
»Mins du, hur du brukade förmana mig att man bör
sitta stilla och icke gå så där af och an, när man
talar. Se här — de gamla märkena på mattan efter
min kammarmotion här inne om kvällarna. Åh, hvad
det altsammans kommer lefvande tillbaka för mitt
minne! Men hvad jag icke förstår», sade han och
stannade, »det är, att ni kunnat lefva på det här sättet
i så många år utan den minsta omväxling. Mamma,
som är gammal och gått igenom så mycket, det kan
så vara — men Alie — dag ut och dag in lika — och
det medan jag tumlat om i lifvet under så många,
olikartade förhållanden — gjort fälttåg i Afrika,
upplefvat alla möjliga äfventyr — jag vet inte, jag får
förnimmelsen af något trångt och förkväfdt när jag
tänker på det lif, ni fört. Har du varit lycklig med
detta, Alie? Hvad är det som förmått dig att lefva
så — det skulle jag bra gärna vilja förstå.»
Han stannade, kastade sig ned i den lilla soffan
bredvid henne och började leka med hennes brodergarn.
Hon satt med återhållen andedrägt, lutad öfver
sitt arbete. Hennes hjärta bultade våldsamt. Om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
