Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är för tjock, — och vänta, det där bladet får inte
sticka ut så där. Tag hit, min unge lilla, låt mig
visa dig.»
Jetta otålig: »Om du ville sköta ditt och låta
mig få vara i fred. Jag blir så nervös af detta eviga
petande och kältande, att jag ingenting kan göra
till slut.»
Och emellanåt moderns röst, förmanade som till
två barn: »Flickor, flickor, inte ska’ ni gräla nu».
Hilda, lutad öfver sitt broderi, sade aldrig ett
ord. Den Hilda var så besynnerligt inbunden.
Nu ringde det på tamburdörren. Amalia och
Jetta foro upp.
»Så du har skräpat ner här!» utbrast Jetta. »Det
är alltid så, att man skall behöfva skämmas, när det
kommer folk.»
Amalia fort att plocka undan alla tillbehör och
kasta dem huller om buller in i kammaren innanför.
»Arbete är väl ingen skam, barn», sade modern,
som satt lugn kvar vid sin stickstrumpa.
Jetta ordnade i hast framför spegeln sitt svarta,
glänsande hår, som för öfrigt ej behöfde ordnas, då
det alltid låg fint och blankt, glättadt med
kvittenslem. Hela hennes drägt var också alltid nätt och
putsad med en ansats till elegans, som man skulle
haft svårt att förklara, då hennes enda klädning var
vänd och upprustad många gånger. Hon trippade
nu med lätta små steg till dörren för att öppna,
medan Amalia, som däremot aldrig var riktigt färdig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
