Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
klädd, då hon satt hemma och sydde, försvann bakom
en skärm, hvilken afdelade det tämligen stora rummet
så att hon kunde ha sin sofplats undangömd.
Nu hörde man i tamburen Jettas utrop: »Ah-nej,
se lilla Matilda. Så innerligt snält att inte glömma
bort oss!»
Amalia bakom skärmen och modern från
länstolen vid fönstret instämde genast:
»Åh, är det Matilda! Nej se lilla öfverstinnan!
Så alt för snält! Ja, Matilda är då alltid så rar!»
Aldrig blef man så hjärtligt välkomnad
någonstädes som hos Muurmeisters. Det var verkligen
lönande att streta upp för de branta trapporna för att
se dessa glada och förnöjda ansigten. En liten visit
var här en stor vänskapstjänst — en epok i deras
enformiga, glömda tillvaro.
Öfverstinnan var systerdotter till fru Muurmeister,
men hennes lefnadsvilkor voro mycket olika. Hon
lefde med i stora verlden och betraktades med mycken
vördnad af kusinerna.
»Nå, kära moster, hur går det med pastoratet?»
frågade hon nu, i det hon satte sig.
»Jo, denna gång så lyckas han alt, gudskelof.
Det hörs på allting, att de äro mycket angelägna
om att fa hofiom därnere.»
Öfverstinnan blef något öfverraskad. Hon hade
hört motsatsen och hade just kommit dit för att
förbereda dem på att Gusten icke skulle få pastoratet.
Hennes nian hade slägtingar där i församlingen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
