Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den gamla och Amalia följde nu med ut i
förstugan och modern lutade sig öfver barrieren för att
se de bortgående i det längsta — det gjorde hon
alltid, då någon gick ifrån henne, och det var alltid
ett så långt och hjärtligt afsked som om det vore
för lifvet.
Amalia ropade i trappan efter kusinen: »Hälsa
så mycket till din man, herr öfversten — och hälsa
din dotter, den lilla kammarherrinnan — och din son,
löjtnanten också!»
Flickorna hade sin särskilda lilla beräkning med
dessa högljudda afskedshälsningar och detta
upprepande af titlar, som de alltid läto återskalla i
trapporna, då någon besökande lemnade dem. Midt emot
på vinden bodde en arbetarefamilj, och de ville gärna
att »det där folket» skulle höra, att de ej precis voro
deras gelikar — »sånt där folk» vill eljest lätt blifva
närgånget.
De hade en mycket stor missaktning för »sånt
där folk» och höllo strängt på klasskilnaden som en
gudomlig institution som ej utan stora vådor för
samhället kunde rubbas.
Då Jetta kom hem igen efter att ha varit ute ett
par timmar, var hon mycket glad. Hon hade fått
5 kronor i boklådan och lemnade genast modern de
tre — de återstående två gömde hon i sin portmonnä
till den stora resan, som nu upptog alla hennes tankar.
Nu skulle hon också få samla några fina gräs, som
hon länge behöft för sina teckningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
