Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Hvad Matilda är innerligt god och snäll»,
sade hon.
»Ja, och det är då så roligt med henne att man
alltid lugnt kan vända henne ryggen till», sade Amalia,
som, vare sig på grund af ledsamma erfarenheter eller
af naturlig ömtålighet, ständigt hade en hemlig ångest
för att blifva förlöjligad. »Det vet man då, att hvad
hon säger på ens rygg, inte är det annat än godt.»
»Nej, det är då säkert», instämde modern och
Jetta.
Vid middagsbordet i sitt hem på landet satt
öfverstinnan emellertid och beskref hela sitt besök
hos de smålustiga kusinerna. Och hela familjen
skrattade hjärtligt.
»Det var roligt att få lilla tante Jetta hit ut»,
sade sonen, löjtnanten. »Då skall jag kurtisera henne
litet, så blir hon så glad — fast hon naturligtvis
kommer att se mycket värdig ut.»
Medan gamla fru Muurmeister själf var sysselsatt
att duka fram middagen på det stora slagbordet,
ringde det åter på tamburdörren. Denna gång gick
hon själf och öppnade — hon visste nog hvem det
var, som brukade komma vid denna tid på dagen.
Det var hennes son, som med stor ömhet och
hjärtlighet kysste sin gamla mo*r: Han var
komminister i en landtförsamling nära Upsala och brukade
komma åkande in med en bondvagn torgdagarna för
att hälsa på henne.
»Hur mår lilla mamma i dag?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
