Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och därefter skyndade han uppför trapporna det
fortaste han orkade.
Denna lilla förargelse hade emellertid verkat
ganska välgörande; den hade förstrött hans sinne från
den tryckande sorgen och då han kom i vindstrappan
hade han glömt både pastoratet och hyran för
värdinnans gälla stämma, som ännu ljöd i hans öron,
och han hade beslutit att skaffa modern en annan
bostad och mer hyfsadt värdfolk.
Han såg nu båda de yngre systrarna komma ut
på vinden, följande en af familjens gamla vänner, som
varit på besök. Han märkte ej att de voro klädda i
någon slags besynnerlig, hopplockad sorgdrägt.
»Ah, allra ödmjukaste tjänare, fru professorska,
hur står det till, — hur står det till?»
»Jag tackar», svarade hon med bortvändt ansigte
och skyndade sig hastigt undan.
Komministern undrade öfver systrarnas tystnad;
han var så van att höra deras afskedsrop i trapporna
och trodde i sitt hjärtas enfald, att detta blott var
en skyldig och bruklig höflighet, hvarför han nu
fullgjorde systrarnas försummelse och ropade med sin
ljudeliga stämma:
»Min ödmjuka hälsning till herr professorn — och
till min gudson, den unge herr kandidaten också!»
Jetta lade nu sin hand på hans axel och då såg
han först, att hon var förgråten och knappt kunde
tala af sinnesrörelse. Hela den bedröfliga verkligheten
kom nu med ens för hans minne. De hade redan
Edgre», Ur lifvet. III, i. 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
