Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stockholm och var hos dem i tio år. Men då blef
hon för gammal, och så hade det under tiden gått
så utför med herrskapet, att de väl icke kunde ha
någon hushållerska mer — fast det erkände hon
förstås aldrig, att så var. Gamla friherrinnan ville inte
veta af henne, när hon kom tillbaka, för under tiden
hade ovänskapen med mågen kommit på, men gamla
jungfrun ville ändå lefva sina sista dagar på den ort
där hon hade haft sin lyckliga tid, och när hon icke
kunde få bo under Lindesnäs-godset, tog hon in hos
ett folk under Ekeby, som var granngodset i söder,
och hos dem hade hon suttit i backstugan allt sedan.
Hon var nu fylda 90 år och dugde icke mer till något.
Men hon kunde betala bra för sig, hela 125 kronor
om året — tack vare de besparingar hon gjort under
sin långa tjänstetid, menade somliga, ja, hon borde
ju ha samlat en riktig förmögenhet på alla de åren.
Men andra sade, att hon icke hade en skilling på
banken eller någonstans, utan att de 125 kronorna,
dem fick hon af herrskapet i Stockholm. Men hvar
hon då skulle gjort af alla pängarna, det kunde nu
ingen alls begripa.
Hon var rätt rask för sina år eljest, och
förståndet, det var då så klart som någonsin, men det var
nog synd om henne ändå,- för hon hvarken hörde
eller såg stort. Blid och stilla var hon alltid, satt
med händerna i skötet och liksom bara väntade —
väntade på att vår Herre skulle vara så nådig att
konung och taga henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
