Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åtminstone hade haft’ någon talang, tänkte hon —
om hon kunnat spela eller sjunga eller måla eller
dikta — så skulle man nog ändå medgifvit henne att
gå sin egen väg, ty talangen respekterar man, t. o. m.
hos en kvinna. Men nu när det icke var annat än
att hon bara skulle bli olycklig, om hon icke fick gå
sin egen väg — nu, när man icke hade minsta
säkerhet för, att hon någonsin skulle blifva något
utmärkt — nu tyckte allesamman — utom modern,
men hon var så god — men alla de andra tyckte,
att det var bara själfviskhet och en beklaglig
förvillelse hos henne, att hon icke ville nöja sig med att
gå hemma och ’hjälpa mamma.
Men om pappa fick platsen hade hon fatt löfte,
bestämdt löfte på att få studera.
Ah, Gud i himmelen, du, som vet, hvad detta skulle
betyda för mig — du, som förstår hvad annars ingen
förstår, att det icke är bara själfviskhet, utan att min
natur är sådan, att jag går under, om jag ska bli här
hemma — du som vet allt, gode kärleksrike Gud, du
kan inte, du kan inte ställa det så, att pappa inte får
platsen. Du kan det inte, ty du kan inte vilja dina
barns olycka. Och det vore en så gräslig, så
förfärlig olycka för mig! Låt mig få studera! Låt pappa
få platsen! Jag ska inte bli själfvisk — jag ska
göra allt hvad jag kan, för att bli duglig till något
och få egna inkomster, så att jag sedan kan hjälpa
småsyskonen — bara jag får läsa! bara jag
slipper, att gå här och lappa kläder och höra dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
