Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JStf BRÖDKAKA. l8l
dåliga tider många gånger om, men jag har alltid
funnit, att en duglig karl slår sig fram i alla fall.»
Hilma kastade en orolig blick på sin fästman —
hon såg redan, hur han blef mörkröd i ansigtet.
»Det har farbror rätt i», sade han. »Och jag
fäster därför inte så mycken vikt vid, om jag far
den här platsen eller ej. Ty man är ju inte bunden
vid Sverge ensamt — världen står en ju öppen, när
man är ung och duger till något.»
»Ja, när man är ensam, kan det så vara. Men
när man en gång bundit en flicka vid sig, far man
allt låta bli att ge sig ut på osäkra äfventyr.»
»Man får väl taga brödet, hvär man kan få det.»
»Ar det Amerika, han menar?» frågade modern
ängsligt sin dotter. ’
»Ja, jag är rädd för det», hviskade denna tillbaka.
»Men det är för att pappa alltid sårar honom.»
»Så illa är det väl inte ställdt ändå», inföll
kaptenen med höjd stämma, »att våra unga och dugliga
män nödvändigt behöfva emigrera för att finna en
brödkaka. Jag kan inte med det där fega
öfvergif-vandet af eget land, så fort man råkar i svårigheter.
Mången duktig karl i gamla Sverge har föredragit
att äta hårdt bröd med bark i sitt fosterland framför
att gå och skaffa sig en lätt utkomst bland
främmande.»
»Det låter mycket vackert att säga», utbrast
Fredrik, mer och mer hetsigt. »Men ibland kurtde
man nog ha lust att emigrera, till och med utan att
Leffler, Ur lifvet. lif, 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
