Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nu, just när vi stå vid’målet, som vi så länge längtät
efter, nu kommer du med det igen. Är det inte
som om du inte älskade mig längre — som om jag
inte mer vore din egen lilla Missan, din lilla
hjärt-unge, din solstråle?»
Hon lade hufvudet tätt intill honom och hviskade
honom alla dessa smekord upp i ansigtet.
Han kände med ett styng af smärta hur dessa
barnsliga, jollrande ömhetsnamn, som han själf
uppfunnit under deras förälskelses första dagar, nu hade
förlorat sin genklang i hans hjärta. Och en gång —
hur lycklig hade han inte varit att höra henne uttala
dem — hur hade inte allt hvad som var vekt och
ömt inom honom gifvit gensvar då!
Hvarför var det så olika nu? Var hans natur
så trolös, att den utan grund kunde afkylas för det
som en gång varit så kärt, eller hade hon icke
motsvarat de förväntningar, han då ställde på henne?
Nej, han kunde ej med skäl förebrå henne något.
Hon hade älskat honom troget och hängifvet hela
tiden, och om han också, naturligt nog, under årens
lopp kommit underfund med åtskilliga svagheter och
brister hos henne, som han ej vetat om förut, så var
dock detta ingen anledning till att kallna för henne.
Hvad rätt hade han att begära, att hon just skulle
vara ett mönster af fullkomlighet. Hon var en enkel,
naturlig, varmhjärtad flicka och hon var helt och hållet
hans — hvad kunde han fordra mer?
Men den tjusning, hennes väsende i början utöfvat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
