Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfver honom, den var borta, den hade slitits ut under
den långa förlofningstiden. Den bästa lyckan var
förlorad för dem, då han ej kunnat fa föra heqne
hem under eget tak och ega henne helt för sig medan
ännu deras känsla var ny och ung och full af löften.
Nu var fedan den första blomningens tid förbi, det
var höst utan att någonsin ha varit riktig sommar.
Och därför, när han nu kanske stod vid målet för
så många års sträfvan, hade det icke längre det’
värde för honom, som det skullé haft, om han nått
det tidigare.
Men allt detta kunde han ju icke säga henne,
det skulle blott gjort henne ondt utan att kunna
förändra något Nu kunde han ju i alla fall icke önska
något bättre än att få platsen, ty eljest — att
fortsätta detta slags samlif, det blef dock ohållbart längre.
»Låt oss gå ut lite i luften!» sade han. »Du
far inte ge vika så där för dina sinnesrörelser — du
bara fördärfvar dig därmed och pinar oss båda.»
»Ja, ja, jag ska göra som du vill. Men säg
mig bara först, att Freden håller lika mycket af sin
lilla Missan som förr i verlden, och att du ska bli
så glad, så glad om du får platsen.»
Han svarade henne med en kyss för att slippa
tala och de gingo ut i trädgården. Han försökte
att tala om alla möjliga neutrala ämnen, om väder och
vind, om hur otrefligt det var, att det aldrig blef snö
i år, om sitt arbete på verkstaden, om politik— men
det hade nu alltid varit fåfängt att få henne att in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
