Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stannade han häpen. Hvad var detta? Hela naturen
var ju förvandlad sedan i går. Det mörka,
smutsgråa landskapet var ju skinande hvitt. Det hade
frusit, luften var ren och lifvande, och det snöade
tätt. Denna samma allé, som i går varit dyster som
, allt hvad svikna illusioner heter, när Hilma kommit
klifvande där i smutsen med sina galoscher och sina
uppskörtade kjortlar — hur rent jungfrulig och
oberörd den nu stod där! Hur alla spår med ens blifvit
bortsopade af det som varit oskönt och sårande!
Det kom någon i allén. Fredriks hjärta stod
stilla i andlös väntan. Han hade sagt, att man skulle
telegrafera till honom, om han fått platsen — annars
inte. Och var icke detta telegrafpojken? Kom han
icke svängande med något hvitt i handen?
Han satte frän sig nattsäcken, sprang emot
pojken och ryckte telegrammet ifrån honom.
Han blef stående med det i handen. Där skulle
han nu varit vid målet för fyra års förhoppningar och
drömmar. Detta hvita papper med de få orden skulle
för honom varit budskapet om hemlif, familjelycka,
en växande innerlighet mellan tvänne väsenden, som
mer och mer blifva ett med hvarandra, när alla
intressen bli gemensamma, och som under det dagliga
samlifvet lära att hafva fördrag med hvarandra och
forma sig efter hvarandra. Ja, så skulle det ha varit
— och i jämförelse med denna bild af en måttlig
men tryggad lycka, som nu skulle kunnat vara hans,
började den stora Vcstern, med sina vida, okända
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
