Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
möjligheter att liksom krympa samman för hans inre
syn. Och han tänkte med öm längtan på henne,
hvilken han visste hade en ovanlig förmåga att alltid
säga det olämpligaste ord i det minst lämpliga
ögon-blick, hvilken han lemnat midt i en af dessa gråtscener,
som han afskydde, och’ till hvilken han dock nu drogs
omotståndligt tillbaka.
Han vände sig om mot byggnaden igen för att
se uppåt hennes fönster. Han hade ej märkt att
någon närmade sig på den mjuka snömattan, förrän
hon stod midt framför honom.
Hon hade sett från fönstret, att han tagit emot
telegrammet Hon hade förstått, hvad det innebar
och flugit emot honom, utan besinning, utan att höra
på de andras invändningar. Hon kom springande
sådan hon var i bara klädningen; hon hade ej haft
tid att tänka på att kasta något öfver sig — men de
täta, stora snöflingorna hade lagt sig som en mjuk
slöja, en fläcklös brudslöja omkring hennes hår och
axlar, sinnesrörelsen hade jagat upp en liflig färg på
hennes kinder, ögonen voro ännu förgråtna, men de
lyste af en mild, öm förväntan, liksom en tvekande,
ödmjuk bön. Hon var lika olik sig i detta
ögonblick mot i går, när hon kom i de stora galoscherna,
som naturen var sig olik nu mot då — och när
Fredrik nu slöt henne i sina armar, flög det genom
hans hufvud några oklara, poetiska funderingar om,
att våren, den första kärlekens vår, liksom kan stå
upp igen i vintern; att den första snön kan lägga en
Le//ler. Ur lifvet. III, 2. I4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
