Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jungfrulighet öfver jorden och gifva den en ny
skönhet på samma sätt som kärleken, när den genom
äktenskapet och det fulla samlifvet med gemensamma
pligter kommer in i ett nytt skede kan uppstå hvit
och ljus ur den trista höstmyllan. Men han hade
icke hunnit , att riktigt reda ut denna känslostämning
förrän Hilma återföll i sin gamla kardinalsynd och
frågade honom: »älskar du mig precis lika mycket
som första dagen vi var förlofvade?»
Han drog en suck och svarade resigneradt: »det
som har varit kommer aldrig igen, min stackars
älskling. Men framtiden kan ju skänka oss mycken
lycka ändå, fast på annat sätt än vi en gång drömt.»
Emellertid hade hela familjen kommit ut på
förstubron, dels af förvåning öfver det vackra
snövädret, dels för att taga emot de nyförlofvade, som
kommo gående med armarna om hvarandra så tätt
som någonsin Oskar och Annie, samt viftande
telegrammet i luften.
> Gud har hört hennes böner», sade fru Stenberg,
rörd. »Stackars flicka, hon har inte gjort annat än
bedt natt och dag, att han skulle få platsen.»
»Ja, det vete Gud ändå, om det inte hade varit
bättre, om det blifvit slut», sade kaptenen. »Nog
är jag glad, att* inte jag var vår Herre i detta fall,
ty dä vete fan, om jag skulle gifvit honom den.»
»Ja, nog är det godt, att vi människor ingenting
har att besluta», sade fru Stenberg. »Vi vet ju aldrig,
hvad som är till vårt bästa eller ej.»
–-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
