Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af hvilka han emellertid haft den glädjen att fa hugga
dem i marmor, ett par till och med flera gånger.
Men det hade dock endast varit till enskilda personer
och konstsamlingar^ som han hittills fått sälja —
utom. en gång till nationalmuseum i Stockholm en
diskuskastare, som mer var en efterbildning af
antiken än ett fullt originelt verk. Det uppdrag han
nu fått, fyllde honom med en djup glädje och
stolthet, som han aldrig känt förr, men på samma
gång med en nästan ängslande ansvarskänsla. När
han betänkte, att alla kommande slägten i
hufvud-staden skulle från sina första barnaår lära känna sitt
lands störste sångares personlighet genom hans verk,
blef hans alltid ömtåliga konstnärssamvete ytterligare
tyngdt af en känsla af historiskt ansvar, och han erfor
en. verklig vånda vid tanken på, att han skulle bli
tvungen att utlemna detta sitt lifs hufvudverk på en
bestämd dag, antingen han då vore fullt nöjd med
det eller ej. Medvetandet om att det var ytterst få,
kanske ingen, som var så sträng som han själf, och
att hans verk kunde bestå inför landets främste
konst-kritici, förmådde ej i minsta mån lugna hans samvete
med afseende på de brister, han själf ännu såg däri.
Ville Björk var en enstöring, som just icke hade
många vänner. De andra funno honom okamratlig
och svår att umgås med, det vill säga icke om det
gällde att verkligen hjälpa någon, han var gärna en
rådgifvare och ett stöd för yngre kamrater, och man
kunde aldrig säga om honom att han varit afundsjuk
Le/fler» Ur lifvet. III, 2. 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
