Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på andras framgångar. Men själf tog han aldrig emot
några råd och släppte öfverhufvud taget aldrig in
någon på sin studio, medan han arbetade. Han var
svartsjuk om sina verk, som en älskare, han tålde
ej, att man såg dem i ett ofullkomnadt skick.
Därför var han också den mest otympligt tafatta,
ohöfliga värd, när han nödgades mottaga besök. Men
äfven i det fallet var han olik sina kamrater, att han
mrndre förargade sig öfver dessa resande med klen
börs, som springa omkring på alla atelierer, emedan
det är på modet, men som aldrig ens drömt om att
köpa ett konstverk, än öfver mecenaterna, som komma
med afsigt att köpa och som därför pläga blifva
ytterst väl emottagna öfverallt. Han var naturligtvis
också glad att få sälja och behöfde det så väl som
någon, men det generade honom i hög grad att stå
där bredvid och liksom förevisa sitt arbete och
nödgas lyssna till de andras bedömande däraf. Han
både älskade det för mycket för att ej lida ofantligt
af en oförstående kritik och kände allt för starkt
och smärtsamt dess brister för att kunna ha någon
glädje af, om de andra ej uppfattade dessa. Och så
detta att behöfva visa sig älskvärd mot spekulanten,
att stå där bland dessa verk, som voro kött af hans
kött och ben af hans ben och själ af hans själ och
liksom bjuda ut dem som en annan handelsvara —
å, det var honom alltid ett vedervärdigt
schavotte-rande.
Endast mot sina arbetare var han alltid vänlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
