Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om, hvad hon borde säga, men Ville smålog blott
litet hånfullt och Lina såg ned i sin tallrik.
»Signoran bad mig uträtta något.»
»Hvad då?»
»Jag skulle bära ett angeläget bref på posten.»
De tyska damerna brusto ut i skratt, men Lina
kände sig som en brottsling.
Efter maten märkte de hur Carmela dröjde så
länge som möjligt med afdukningen och andra sysslor
för att slippa gå ned till modern. Hon gick och
strök sig som en strykrädd hund intill systern och
hade hviskande samtal med henne i vråarna. Hon
ville tydligen förmå henne att ej förråda sig.
Men slutligen kunde hon ej längre hitta på någon
förevändning för att dröja uppe, utan följde efter
systern med hängande hufvud och en så rädd min, att
Villes medlidande väcktes, och han kunde ej besluta
sig att gå i säng förr än han öfvertygat sig om att
man ej misshandlade flickan. Han gick därför ut för
att röka en aftoncigarr på en liten loggia, som låg
just ofvanför kökstrappan. Men knappt hade han
stått där några minuter, förr än han hörde häftiga
röster och förskrämda skrik och strax därefter kom
Garmela flyende ut ifrån köket, störtade upp för
trappan och förbi honom, utan att se honom i mörkret,
samt in i öfre våningen. Han följde efter för att se
hvart hon skulle taga vägen och fann att hon, utan
att knacka på, störtade in i Linas rum. Som hon
lemnade dörren öppen bakom sig, följde han fort-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
