Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sigtet vanstäldt af vrede och släpade Carmela vid de
långa flätorna. Med en spark kastade han henne
utför de två trappstegen, midt ut i solen och
mumlade mellan de sammanbitna tänderna: ligg där, din
skalliga hynda, dina föräldrars skam och vanära.
Ville visste ej hur han kommit ned för trappan,
men i samma ögonblick stod han i dörren, midt
framför fadern, spökligt blek och med tänderna klapprande
mot hvarandra i ett så fruktansvärdt raseri, att han
aldrig i sitt lif känt något liknande, och att han sedan
efteråt alltid mindes det så som man erinrar sig ett
våldsamt och smärtsamt sjukdomsanfall. Hans stämma
var kväfd i strupen och han kunde blott hväsa fram:
»Banditer! Bofvar! Jag ska anmäla er hos
myndigheterna och ni ska komma på tukthus, hela
sällskapet.»
Emellertid hade Carmela rest sig upp, vacklande;
då hon såg sin beskyddare satte hon händerna för
ansigtet och störtade därifrån, flyende nerför
trädgårdsgången som om hon varit från sina sinnen. Ville
hade ett intryck af att hon sprang på detta sätt för
att störta sig utför någon klippa eller i en fors och,
utan att betänka sig, sprang han efter henne.
Utkommen ur trädgårdens halfskugga sprang hon
be-sinningslöst landsvägen fram midt i det glödande
solgasset, barhufvad, allt jämt med händerna kring
pannan och det långa, tilltrasslade, blonda håret
fladdrande och piskande ryggen och höfterna. . Och
Ville, gamla, stadiga Ville Björk, hvars första och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
