Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sista visdomsregel i Södern alltid varit att aldrig gå
ut i middagssolen, och som tillskref sitt stränga
vidhållande af denna regel att han undgått alla
klimatfebrar, Ville Björk, som med sin begynnande
gubb-mage fann det vara af yttersta vigt för sig att hvila
på maten, han sprang nu som en galning, strax på
frukosten och midt i middagshettan samt till på köpet
med sitt begynnande månsken blottadt, denna
fruktansvärda hvitglödgade väg framåt, andlös, bedöfvad,
hvarje stund fardig att tumla omkull som en drucken
— men han sprang ändå, sprang efter det ljusa
fladdrande håret där framför honom.
Hori hade kommit till utkanten af La Serpentinä,
och här vek hon blixtsnabbt in i den djupa skuggan
under ekarna. Ville, med händerna öfver den kala
hjässan — det hade han gjort af själfbevarelseinstinkt,
ty han visste ej af det själf — störtade efter och då
han såg henne nerslängd som halfdöd på det
frodiga gräset kastade han sig ner bredvid henne, och
de blefvo båda liggande så en stund, flämtande, halft
medvetslösa af denna fruktansvärda upphetsning.
Carmela återkom först till besinning. Hon satte
sig upp, strök det förvirrade håret ur sina ögon och
såg på sin ledsagare, som låg där pustande och tor {+-+}
kande sig i pannan med näsduken. En tanke föll
henne in, hon sprang upp och gick till en källa i
närheten samt kom tillbaka med sin näsduk drypande
våt och förde nu denna till hans läppar och panna.
Detta gjorde honom godt och han reste sig nu äfven.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
