Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
häraf. Hon satt bakom Lewis stol och kopierade
honom. Han kände sig så nervös af detta, att hvar
gång han hörde hennes röst hoppade han till, men
han vände sig alltid vänligt emot henne, nickade
eller ruskade på hufvudet och pekade ut felen, som
i själfva verket voro ofantliga, men hvilka han alltid
kriticerade i den mildaste form, d. v. s. med
småleenden och tummar — de sista placerade på
målningen midt i den klibbiga färgen, de förstnämda
blidt riktade på eleven.
Herre gud, att hon skulle få den olycksaliga
manin att tro sig kunna måla! sade han suckande’
till Ulla.
Eglantine själf var mycket belåten med sitt
arbete. Hon frågade Ulla hvar dag, om hon ej tyckte,
att hon gjorde framsteg, och om hon ej trodde, att
hon hade anlag, och Ulla hade icke hjärta att taga
henne ur denna nya illusion, som bidrog att göra
hennes så enformiga lif lyckligt.
En afton då de slutat måla för dagen, gick
Eglantine länge från den ena taflan till den andra och
betraktade dem alla uppmärksamt. Det syntes henne,
att hon bäst af dem alla tre lyckats träffa likheten.
Detta kunde visserligen för en objektiv betraktning
förefalla otroligt, men hon sade sig själf, att det ju
kunde bero på att hon, fastän utan studier, hade
denna medfödda blick för likheter, som hon ofta hört
kunde finnas äfven hos dem, hvilka ej lärt de första
greppen g.f det tekniska. Hon var så lycklig öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
