Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
huset i backsluttningen och tycktes nästan skälfva
under ovädret.
Nu hade regnet fatt fart — alla slussar öppna.
Det piskade rutorna som synålar och inom en minut
voro alla de små sluttande gångstigarna förvandlade
till flytande bäckar med fors på fors.
Ulla drog ett djupt, lättadt andetag.
Inte sant, det är härligt 1 utbrast Etty. Hur det
rensar, hur det befriar!
Hon stod och höll i fönsterposten och lutade sig
ut; Ulla hade stängt de andra fönstren, men hon
envisades att hålla sitt öppet. Drypande våt om
hufvudet vände hon sig slutligen inåt rummet, drog
igen fönstret bakom sig och sade med en rodnad:
Det är som vreden — den heliga vreden — vreden
öfver det låga. Den går också som ett åskväder
fram öfver människorna, när de vill göra något
dåligt. Ja, vreden är en härlig uppenbarelse liksom
ljungelden.
Du Etty — det säger du, kärlekens apostel!
Vredgades inte Gud på Sinai berg? inföll Etty.
Och vredgades inte Jesus själf, då han körde ut
tem-pelskändarne och ropade: I huggormars afföda! Jag
är viss på, att han aldrig var skönare än då, och jag
skulle varit lycksalig att då få falla ned och tillbedja
honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
