Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på sina båda nya taflor. Härvid märkte hon en
förlägen blick och en kastning med ögonen hos Nelly,
som syntes henne innebära ett tvifvel på
förverkligandet af denna förhoppning. Hon frågade, om hennes
taflor voro komna, om Nelly sett dem och om de fatt
en god plats, men fick korta, liksom förbihalkande
svar. Hon märkte, att Nelly kände hela utställningen
på sina fem fingrar och var fullproppad med artisternas
och kritikernas omdömen om alla taflorna. Det var
uppenbart att hennes egna icke vunnit gillande inför
denna domstol.
Under de följande dagarna träffade hon flera af
målarna och förstod alt tydligare af deras undvikande
uttalanden, att man kände sig besviken på henne.
Hon uppsköt att gå upp på utställningen, ända till
den dagen, då den öppnades för allmänheten. Hon
bafvade för att se sina taflor bland de andras och
vara tvungen att själf döma dem.
Hon var nästan sjuk af ängslan, då hon gick dit
upp första gången. Hon gick icke förr än närmare
kl. 4, i hopp att de flesta åskådare då skulle gått
därifrån. Men där stodo ännu grupper kvar här och
där, och i det bortersta hörnet af salen, där hon af
Nellys beskrifning visste, att hennes taflor hängde,
stod i synnerhet en mängd folk. Ja, Ulla Rosenhane
var ju ett af utställningens mest berömda namn.
Hennes ögon gledo öfver väggarna, medan hon
^ick framåt, och de drucko sig rusiga på solljus och
luft och fria rum — hon fick ett starkt intryck af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
