Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hela denna unga skolas ljusstyrka, och innan hon
hunnit fram till sina egna taflor visste hon, att de
voro dömda i denna omgifning. Hon, som framför
alla de andra egde denna förmåga att återgifva luft
och ljus, hon representerad här af dessa tunga,1
färglösa stycken! Den kraftiga, enkla realism, som dessa
motiv fordrade, låg ej för henne.
Hon kände det blikstsnabbt — hon var dömd.
Konstnärinnan Ulla Rosenhane lefde i södern —
endast i södern.
Hur hade hon nyss kunnat sitta där och inbilla
sig, att hon var svensk i sitt hjärta! Hon var icke
det minsta svensk — sydländning var hon, endast
för söderns sol voro hennes ögon inrättade. * I
nordens grå vinterdager såg hon ingenting, inga
skiftningar, intet lif. Luften blef bara till en enformig
grå vägg, figurerna stodo platta, fastklenade vid
väggen — hur hade hon kunnat vara så blind och
icke se detta!
Hon skyndade bort från utställningen med en
känsla af blygsel, som hon aldrig förr erfarit i sitt
lif. Hon var rädd, att någon skulle känna henne,
att man skulle se på henne och rycka på akslarna
åt det fiasko, hon gjort. Hon hade tappat bort Falk
och tänkte för öfrigt ej på honom nu utan begaf sig
direkte hem till hotellet, där hon stängde in sig på
sitt rum och gaf order, att ingen besökande finge
insläppas. Hon var i ett våldsamt, inre uppror. Hennes
konstnärsinstinkter hade vaknat med styrkan af en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
