Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nej, kjaere — det gjör mig så ondt, men du må
dog taenke lidt på barnet — du ved jo, hvor farligt
det er.
Hon hade hört det så många gånger förr, men
det hade glidit henne förbi och lemnat henne
alldeles oberörd, som så ofta det verkliga lifvets
företeelser. Men då hon nu för första gången hörde det
från honom, träffade det henne som ett svidande slag.
Får jag inte kyssa ditt barn? upprepade hon med
sitt underliga, klagande läte. Aldrig mer — aldrig
mer kyssa ditt barn?
Hon kastade sig ned igen på soffan och brast
i gråt.
O Gud, är min andedrägt så förgiftad? Kan jag
bara bringa dem jag älskar sjukdom och död! Låt
mig då hällre få dö, min Gud! Jesus, tag mig till
dig! Här på jorden vill ingen älska mig mer —jag
är en pestsmittad, man skyr mig.
Falk förskräcktes öfver denna häftiga sinnesrörelse,
som var lifsfarlig för henne nu, då hennes blod var
så starkt i svallning. Han böjde sig ned öfver henne,
tog henne om akslarna och vände henne emot sig
samt kysste henne.
Hon for upp med en snabb rörelse och kastade
armarna om hans hals.
Är du inte rädd för att kyssa mig? frågade hon
och ögonen glänste med en sådan strålglans, att
hennes blick nästan bländade honom. Han svarade med
att draga henne än närmare intill sig, i det han satte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
