Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig på soffkanten bredvid henne. Då tryckte hon
sina läppar intill hans i en lång, lidelsefull kyss —
en kyss hvari hon samlade hela den tärande åtrå
efter hans kärlek, som så länge beherskat henne,
som hon så ofta kämpat emot, men som dock alltid
kommit upp igen med förnyad styrka efter hvarje
skenbar seger. Hennes jungfruliga blyghet, hennes
öfvertygelse om det syndiga i all sinnlighet hjälpte
ej att återhålla henne i detta ögonblick. Hon lade
hela sin sista lifskraft i denna kyss, som slutligen blef
honom pinsam och motbjudande, fast han ej hade
hjärta att draga sig undan för att ej ånyo såra
henne.
Slutligen sjönk hennes hufvud åter tillbaka mot
soffkuddarna; en ny blodström bröt fram öfver
läp-parna, men hon hade ej längre kraft att resa sig för
att hosta upp, hennes hufvud föll ned på ena sidan,
hon drog ett par svaga andetag — och så låg hon
där, till hälften nerfallen från soffan, som en liten
skjuten fågel i sitt blod, då Ulla kom.
Man vågade ej rubba henne, utan Falk lemnade
sitt rum åt henne och hon bäddades ned i hans säng,
under det han själf flyttade upp i öfre våningen i Ullas
forna rum. Ulla stannade hos Etty och vårdade henne
med en ängslig ömhet, som ville hon med all makt
hålla henne kvar vid lifvet. Och medan hon satt där
vid sjukbädden och såg hur krafterna sjönko dag
ifrån dag, kände hon det som om den ensamhet,
hvilken väntade henne när äfven detta band var slitet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
