Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att någonsin fråga Alie själf, om Jion ville det ena
eller andra. Det skulle också förundrat henne, om
man gjort en sådan fråga, och hon skulle troligen
svarat: prata inga dumheter 1 ty så själffallet var det
för henne, att man blott hade att taga henne, när
man behöfde henne.
Men egentligen hade hon ej mycken lust att resa.
Hon var aldrig företagsam för egen del, sökte aldrig
något nöje, och hon föredrog att sitta hemma och
läsa om främmande länder framför att uppsöka dem
i verkligheten. Hon var så öfvertygad om, att
verkligheten alltid skulle bringa henne missräkningar, att
hon skyggade tillbaka, när tillfallen erbjödo sig att
utföra något af det, som i inbillningen lockade henne.
Italien! Det var så vackert att drömma om, alla
nordbor råkade ju i förtjusning, när man talade därom.
Men det hade naturligtvis sina stora skuggsidor, äfven
det, som det var bättre att icke känna.
Dessutom hängde hon ömt fast vid den gamla
och den lille, och Oaktadt hon i fantasien hade öfver*
gifvit dem hundra gånger, viss om att de ej behöfde
henne och i grunden ej brydde sig mycket om henne,
blef hon dock nu helt upprörd och gripen, då Rikard
en afton kom upp och sade: Nu ha vi kommit
öfverens om, att det blir bäst, att Alie reser med oss
och mamma tar gossen.
Också modern förskräcktes vid tanken på detta
ansvar, då hon skulle bli ensam utan sitt allt i allom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
