Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att fl gråta i fred. Här, mellan de hvita monumen*
ten med dessa sörjande kvinnogestalter på trappsteget
eller skinande änglar, som med utbredda vingar
bevakade grafvens port, kunde hon fa gifva vika för
sin sinnesrörelse utan att väcka uppseende; det var
blott allt för naturligt att gråta här, och hon blef
liggande länge på knä vid en obekant graf, snyftande
så våldsamt, så hejdlöst, som det kanske aldrig
blifvit gråtit öfver den döde.
Ur denna förtviflan framväxte ett beslut hos
henne. Hon skulle icke resa, hon skulle finna på
hvad som helst för att kunna uppehålla sig i Italien,
tills hon återsett honom. Resa hem med detta
dödliga tvifvel i hjärtat, det var omöjligt.
Hvarför hade hon tillbakavisat platsen hos
markisinnan Serra? Det var ju blott af högmod, som
hon ej velat antaga den. Ja, då kunde detta
högmod vara på sin plats, men icke mera nu. Nu var
det viktigaste af allt för henne att återse honom för
att fa klarhet i sina tvifvel. Och hon beslöt sig
hastigt för att skrifva till honom, att hon ville
antaga platsen, om den ännu stode henne öppen. Hon
skyndade att afsända detta bref för att lägga en
bestämd handling mellan sig och sin egen tvekan, men
hon nämnde ännu ingenting därom till Rikard och
Aagot, utan gick där tyst emellan dem, oåtkomlig,
helt upptagen af sitt grubbel och af den växande
ångesten i sitt sinne.
I. dessa dagar reste de till Roma och här gick
Ltffltr, Urlifvtf. V. ’ 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
