Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon och väntade på hans svar. Ett jublande,
tacksamt svar blef det väl — han skulle glädjas öfver
detta prof på hennes ömhet, detta bevis att hon kom
ihåg hans bön att icke tillåta honom att förstöra
deras lycka, och att hon, för hans skull, kunde
öfver-vinna sin stolthet
Men — hvad var detta — hon blef alldeles stel
och hvit i ansiktet, då hon läste brefvet. Han afböjde
det. Hon hade förödmjukat sig ända därhän att
erbjuda sig komma till honom — och han afböjde det
Jag bör icke antaga ditt anbud, skref han. När
jag först framställde detta förslag, älskade jag dig
icke ännu så djupt, medvetet, som jag nu gör. Jag
tänkte då endast på min egen tillfredsställelse. Nu
älskar jag dig tillräckligt för att ha styrka att
försaka dig hellre än att låta dig uppoffra dig. Hur
länge tror du väl att vårt förhållande, om vi hade
tillfälle att dagligen se hvarandra, skulle kunna
döljas för min tant och för min svägerska. Och hvilken
kunde ej sedan din ställning bli, om de upptäckte
allt Tro mig, det är bättre att ej återse hvarandra,
att endast bevara minnet af den ljufvaste lycka lifvet
kan skänka och som skall kasta sin återglans öfver
hela vårt lif. Det är bättre att skiljas så, än att
draga ned och slita ut denna kärlek i hvardagslifvets
prosa, som fallet skulle bli om vi gifte oss — eller
att utsätta oss för de obehag och kränkningar, de
missförstånd och slitningar, som skulle följa, om vl
lefde i ett hemligt förhållande till hvarandra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
