Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bättre, lärde det italienska sättet att hälsa, att komma
in i en salong, genom att studera henne. Det var
första gången i sitt lif hon sökt att efterlikna någon.
Och hon hade en stor önskan, som växte nästan till
en fix idé: hon ville, att prinsessan skulle veta, att
hon kunde bli hennes svägerska, om hon behågade.
Trots sin sträfvan att alltid inför Andrea visa
sig oblandadt nöjd med sin ställning, trots det att
hon lade sig vinn om att ofta upprepa för honom
att hon föredrog denna framför att vara hans hustru,
kunde hon ej öfvervinna vissa stunder af svaghet, i
synnerhet då hon tillbragt aftonen uppe i prinsessans
våning och pinats af de förödmjukelser detta alltid
medförde. Och hon kunde då ibland brista ut i gråt
inför honom utan att vilja förklara hvad som
bedröf-vade henne.
Jag har ju sagt dig det många gånger, att du
inte skulle kunna bära denna ställning i längden,
kunde hån då säga. Låt oss då hellre välja den
vanliga, banala stråkvägen och gifta oss.
Nej, det var inte det. Men — nu kom hon
slutligen tveksamt fram med hvad hon hade på hjärtat.
Om han bara ville tala med prinsessan om henne; säga
att han älskade henne och att han bedt henne bli sin
hustru, men att det var hon, som inte ville detta.
Han for upp.
Hvad skulle det tjäna till — det vore ju det
orimligaste af allt. Antingen måste ju vårt
förhållande vara hemligt eller också måste vi gifta oss —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
