Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hur kunde hon resa med blott den lilla kassa, hon
hade i fickan och utan några reséffekter? Nej, hon
ville vänta ännu en dag och sedan ville hon sända
ett bud till honom med en biljett, däri hon bad
honom att tillställa henne hennes tillhörigheter. Hon
hade skrifvit och kasserat och skrifvit om igen denna
biljett många gånger under dagens lopp, hade mildrat
dess ursprungliga bitterhet, tills den slutligen blifvit
nästan öm.
Vi ha funnit det tillfälle, du sökt för att skiljas,
tänkte hon sig till slut skrifva. Låt oss minnas
hvarandra utan bitterhet–-hvad mig beträffar —
skall jag alltid välsigna de outsägligt lyckliga dagar,
du skänkt mig.
Dettå kom under en ström af tårar.
Allt som dagen led blef hon mer och mer vekt
stämd. En våldsam, oresonlig längtan böljade att
fa makt méd henne. Ej återse honom mer! Det var
ju icke möjligt. Slut för alltid! Och hon skulle nu
anträda den långa, oändliga återresan till Sverge
ensam, hon skulle sitta dag och natt i kupén med
denna dödande sorg i hjärtat — för att slutligen
komma fram — till hvad? Till ett lif äf evig saknad,
till dagar och nätter och veckor och år, som ej skulle
ha annat innehåll för henne än ett ständigt rufvande
öfver hvad hon ägt och mistat. Nej, det var ätt bli
tokig åt, och hon skulle bli det, om hon kom åter
hem. Hvad var då att göra? Resa härifrån, det
måste hon — hon måste låta honom veta, att hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
