Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vunnit henne så helt, att hon ej mer skulle kunna
frigöra sig. Ja, hvad tjänade då hela leken till. Å, ’
han borde väl vetat det, att något verkligt kunde
det icke bli.- När hade han någonsin haft ett helt
förhållande i sitt lif. Och han hade ju alltid vetat,
att detta måste sluta en dag, lika väl £om alla andra.
Han hade bara inte trott, att det skulle komma så
snart. Men det var bäst, som det var, det var
sannerligen hög tid att nu blifva fri, han hade ju varit
på väg att haka sig fast vid denna flicka på det mest
lumpna, banala sätt. I morgon skulle han taga
diligensen och gifva sig af därifrån. Nu visste han då
åtminstone, att hon skulle trösta sig, han, som så
många gånger fruktat för, att han en dag skulle
drifvas till att göra henne en obotlig sorg. Gudskelof,
det var då ingen fara.
Han gick ännu och rökte och spejade utåt vägen,
när mörkret föll på. Och han hade blifvit så nervös
och retlig, att han höll på att piska upp en pojke,
som kom springande mot honom, som om han haft
något att säga honom, för att sedan blott begära en
soldo. Han hejdade flera bönder, som kommo
körande, med den meningslösa frågan, om de ej sett
en däm på vägen, och när värdinnan på hotellet
frågade honom, om ej signoran skulle komma igen i
dag heller, bad han henne ursinnigt, att hon icke
skulle blanda sig i, hvad som icke angick henne.
Alie hade under tiden med en viss förtviflans
kallblodighet öfverlagt, hvad hon hade att göra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
