- Project Runeberg -  Ur minnet och dagboken : Anteckningar från åren 1848-1898/1902 / Första delen /
20

(1902-1908) Author: Bernhard Wadström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Minnen af prinsessan Eugenie - 3. Prins Gustaf och glasrutan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

musikens ädla konst. Det var hans högsta njutning
att huru länge som helst få sitta som åhörare, när
någon af hofherrarne lät höra sig på pianot eller i
sång. Hans bröder hade då stundom ganska svårt
att kunna locka honom med sig ut att leka i
Logården, där de unga prinsarne den tiden hade sin
tum mel- och lekplats.

Men »nöden är uppfinningarnas moder». Då prins
Gustaf gick miste om tonerna uppe i slottet, sökte
han bereda sig ersättning nere i Logården. Han kom
»af en händelse» att göra den upptäckten, att, när
man med stark fart kastade en liten sten mot något
af de små slottsfönstren (högre än till de små nådde
han icke ännu), så kunde man frambringa en
visserligen kort, men ganska klar ton. Och om dessa små
musikförsök upprepades hastigt efter hvarandra, så gåfvo
de genomborrade rutorna olika toner — och så kunde
man tämligen tydligt åstadkomma »treklangen», till
stort nöje för den musikaliske prinsen, som var nästan
färdig att med Karl XII säga: »Detta skall hädanefter
vara min musik.»

Men den som icke i detta hänseende var
musikaliskt anlagd, det var slottsfogden. — Han kunde först
icke begripa, hvem som förorsakade de många små
hålen på rutorna i Stenmuseum och andra af slottets
lägst liggande rum. Snart upptäcktes dock den
skyldige, och prinsen afgaf då sin förklaring om
hvarför han gjorde så. Men denna förklaring
tillfredsställde icke slottsfogden, utan denne förbjöd bestämdt
vidare fortsättning af dessa själfvalda konstnjutningar
samt hotade att anmäla saken för prinsens fader,
kronprinsen (sedan konung Oskar I). Prinsen sade sig då

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:36:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urminn/1/0026.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free