Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Minnen af prinsessan Eugenie - 3. Prins Gustaf och glasrutan - 4. Prinsessans utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jaså, det? Den saken är redan uppgjord! Farväl!»
När prinsessan hade omtalat denna lilla historia,
tilläde hon: »Jag tycker, att Gustafs förhållande här
har så mycken likhet med vårt förhållande till Gud.
Äfven vi frestas, inse förbudet och vilja i hjärtat lyda.
Men frestaren bedrager oss; vi falla och känna
samvetskval, och — så till sist kommer ’åklagaren’!
Olyckliga vi, om vi då ej förut fått vår sak uppgjord med
Gud. Men om vi, såsom prinsen, genast skynda till
vår Fader, bekänna allt och begära hans förlåtande
nåd, så skall ’denna världens furste’ ej få någon makt
öfver oss, utan på sina anklagelser blott få af
Herren det svaret: »Den saken är redan uppgjord; gå
din väg!»
4. Prinsessans andliga utveckling.
Bland de många minnesvärda skildringar, som
prinsessan Eugenie under våra samtal på Fridhem
meddelade, var berättelsen om hennes egen andliga
utveckling den, som djupast fäst sig i mitt sinne.
När prinsessan vid femton års ålder konfirmerades
af biskop Butsch från Skara, erfor hon starka
kallelser af Guds helige ande, dem hon dock icke den
tiden förstod och därför icke heller då kunde följa.
Och i hennes omgifning, fastän denna utgjordes af
idel ädla och älskliga människor, fanns då icke heller
en enda, som förmådde att visa henne sanningens
rätta väg till lif och frid.
På konfirmationsdagen fick prinsesan af sin moder
en svensk psalmbok, i hvilken drottningen hade
skrifvit dessa bibelord (ur gamla öfversättningen);
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
