- Project Runeberg -  Ur minnet och dagboken : Anteckningar från åren 1848-1898/1902 / Första delen /
22

(1902-1908) Author: Bernhard Wadström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Minnen af prinsessan Eugenie - 3. Prins Gustaf och glasrutan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sen stod en stund med nedslagna ögon och stirrade i
marken. Men hastigt fick han en god idé.

Prinsarne äga rätten att, när som helst, oanmälda
inträda hos sina höga föräldrar. »Snabb som en blixt»
ilade nu prins Gustaf upp för de breda slottstrapporna
och genom de yttre rummen in i kronprinsens
skrif-rum. Inkommen dit, kastade han sig till sin faders
bröst och sade under tårar: »Förlåt mig, älskade far;

förlåt mig!»

Kronprins Oskar, seende sonens starka
sinnesrörelse, fruktade någon olycka och frågade allvarligt:
»Hvad är det, min son?» Men när prinsen ärligt
bekände, att han, mot bättre vetande, hade slagit ut
en ruta i slottet, föll en sten från faderns hjärta; ty
han hade varit beredd på att få höra något vida värre.
Vänligt klappade han sonens hufvud och sade: »Då

du ärligt och öppet tillstått din skuld, så förlåter jag
dig!» Och efter att ha fått ännu några faderligt
förmanande ord, kunde prinsen om en stund »lätt
och glad som en lärka» skynda tillbaka till sin
lekplats. —• Men efter den dagen kastade prinsen aldrig
mer någon sten mot slottets rutor. Förlåtelsens och
faderskärlekens makt hade nu hos honom blifvit
starkare än begäret att »höra, hur vackert en ruta kan
klinga».

Men när kronprinsen en stund senare gick utför
trapporna ned till sin i hvalfvet väntande vagn, stod
slottsfogden bugande där och bad att underdånigast få
rapportera en ledsam, nyss inträffad händelse. »Hvad
då?» frågade kronprinsen. När nu slottsfogden
började redogöra för prinsens fel, blef han efter några
ögonblick afbruten med de orden:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:36:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urminn/1/0028.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free