- Project Runeberg -  Ur minnet och dagboken : Anteckningar från åren 1848-1898/1902 / Första delen /
30

(1902-1908) Author: Bernhard Wadström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Minnen af prinsessan Eugenie - 4. Prinsessans utveckling

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och hennes hoffröken mot de många beskyllningarna
för »öfverspändhet» m. m. En dag hade några
hof-herrar, därtill i hemlighet uppeggade af en del
hof-damer, inför konungen anklagat fröken Hamilton för
»det opassande i att en hoffröken gick på
läsareko nventiklar i en så blandad societet; det drog skam
öfver hofvet och skadade prinsessan». Denna senare,
som åhörde anklagelsen, fruktade, att hennes far nu
skulle vredgas. Men konungen svarade helt lugnt:
»Att fröken Hamilton går till Rosenii andaktslokal,
däruti gör hon orätt, ty det passar ej; därför skall
hon åka dit.»’1’

Därmed punkt. Fiendernas häpnad var stor.

Men prinsessan skyndade fram till sin fader och
slöt sig till hans bröst under tacksam glädje. »Aldrig»,
så slutade prinsessan denna skildring, »har min far stått
för mig så konungsligt ädel som den gången».

Att Herren allt fort hjälper i rätta stunden, därpå
omtalade prinsessan ett annat märkligt bevis. Hennes
hälsa hade ett år blifvit så mycket bättre, att hennes
moder och äldste broder, som under tiden blifvit
konung, hade ovillkorligen beslutat, att hon en afton
skulle följa med på kungliga teatern. Förgäfves bad
prinsessan innerligt och ifrigt att få slippa; hennes
böner afslogos och »saken var afgjord». — När hon
så i ensamheten grät och bad till sin Herre, kände
hon en inre förnimmelse, att han skulle hjälpa henne,
fastän hon icke kunde inse huru. — Då anmäldes vid

* Jag minnes så väl den dagen, då G. Beskow och jag kommo
ned från »Rosenii sal» och för första gången fingo se en hofvagn
stå där utanför. Hela gränden var full af »undrande och spörjande»
människor, som frågade om * någon kunglig» vore hos Rosenius.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:35:14 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urminn/1/0036.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free