- Project Runeberg -  Ur minnet och dagboken : Anteckningar från åren 1848-1898/1902 / Första delen /
31

(1902-1908) Author: Bernhard Wadström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Minnen af prinsessan Eugenie - 4. Prinsessans utveckling

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

middagstiden den utsatta dagen hennes läkare,
dåvarande professorn sedermera generaldirektören, Magnus
Huss. När han fann prinsessan upprörd och
bedröf-vad, efterfrågade han orsaken och gaf prinsessan det
glädjande svaret: »Detta skall jag afstyra». — Han

begärde företräde hos drottning Josefina och konung
Karl samt sade sig icke på sitt ansvar kunna tillåta,
att den ännu icke fullt återställda prinsessan utsattes
för faran af ett teaterbesök. Skulle deras majestäter
oaktadt denna hans förklaring fasthålla vid sitt beslut,
måste han afsäga sig sin plats som kungliga
familjens läkare. Trots mycken och skarp motsägelse
fast-höll Huss så bestämdt vid sitt uttalande, att
prinsessan till slut undslapp det, som plågade hennes
samvete och känsla.

Några år senare kom en annan tid, då prinsessan
fritt och utan fruktan vågade upplåta sina egna rum,
så väl vid Fridhem som på Stockholms slott, för
evangeliets förkunnande och där omkring sig samla
liktänkande trossyskon till bön, lofsång och arbete
för Guds rike. Ja, tiderna förändrades till den grad,
att senare till och med änkedrottning Josefina någon
gång var närvarande vid sin dotters »andliga
sam-kväm», såsom dessa möten numera benämndes, i stället
för det gamla, ännu misshagliga ordet »konventiklar».
Särskildt erinrar jag mig en afton, då Ahnfelt hade
sjungit några af sina skönaste sånger samt därefter
höll en bibelförklaring, i hvilken han citerade ett
mycket godt och kraftigt yttrande af Luther. Men
för att icke onödigt såra drottning Josefinas känsla,
nämnde han icke Luthers namn, utan sade blott: »En
mycket högt värderad lärare har i denna fråga fram-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:35:14 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urminn/1/0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free