Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Minnen af C. O. Rosenius - 1. Första mötet med Rosenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sedan vi satt oss och G. Beskow framfört ett ärende
från sina föräldrar, började ett lifligt samtal.
Efter att först ha gjort några frågor angående M.
Carlson och andra Uppsalavänner, sporde mig Rosenius
om den väg, på hvilken jag hade blifvit förd till
Herren, samt om det religiösa tillståndet i Uppsala.
Därvid kom han att kraftigt betona lagens rätta
uppgift, både vid omvändelsen och i helgelsen. Men då
det som han därvid yttrade, lämpligast hör till
af-delningen om »Rosenius som predikant», spar jag detta
tills vidare.
Samtalet öfvergick efter en stund till kyrkliga
förhållanden, hvarvid Rosenius uttalade sin förhoppning
och öfvertygelse, att det tryckande konventikelplakatet
inom kort skulle komma att bortfalla. —• Ett par
resande från Stockholm hade för icke länge sedan blifvit
illa antastade i Dalarne, blott för det att de på några
frommas begäran hade med dem hållit bibelbetraktelse
och bön. Detta hade öppnat ögonen på många. Till
och med en del mera ärligt sinnade läsarefiender
började tycka det vara nästan obilligt att neka folk
samlas till Guds ords betraktande, då eljest alla människor
hade frihet att samlas för hvad helst de ville, till
dansande, kortspel, ja till dryckenskap och annat
dylikt. — Äfven talades om det sorgliga förhållandet, att
prästerskapet i Orsa hade vägrat ätt gifva nattvardens
heliga håfvor åt läsarne samt förbigått dem vid
utdelandet af brödet och vinet, endast därför att de
genom vanans makt skulle förlora kraften af det sköna heliga anletet.
När R. ville gifva sig själf eller någon vän ett stillande heligt intryck,
drog han undan den med rika fransar prydda silkesgardinen, och stod
en stund i tyst åskådande framför bilden.
IVad ström, Ur minnet och dagboken, I. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
